08. someday, somewhere

Jag sitter och lyssnar på Hello Saferide, fina Annika, och tänker.
På drömmar, framtidsdrömmar, det som inte ännu varit.

Drömmar som går i uppfyllelse och drömmar som krossas.
Jag började tänka på programmet idol och de, kanske bara sexton år gamla,
som går in dit med en hel dröm och kanske kommer ut med en krossad.
Och på de som kommer ut ett steg närmare att leva drömmen.

Jag vill också vara så nära min dröm att jag kan nudda den med fingerspetsen.
Även om den krossas.
Men den känns så långt bort, jag kan inte nå den nu.
Men en dag,
en dag ska jag leva den.